Grönområden och grönytor

Grönområden är områden med växlande karaktär som innehåller olika typer av marktäcke (naturtyper). Ett grönområde kan bestå av flera sammanhängande grönytor och klassas som ett grönområde om storleken överstiger 0,5 hektar^[39]. Det kan vara mer vildvuxna områden som lämnats för fri utveckling på så sätt att en hög krontäckningsgrad hjälper till att minska växtligheten på marken eller att stigar där människor rör sig regelbundet sköter sig själva genom upptrampning och inte växer igen. Men det kan även innebära skötsel så att bryn hålls öppna och undervegetation hålls ner samt att gräspartier både klipps och ytor lämnas att växa. Det ska även finnas möjlighet till lekmöjligheter och fysiska aktiviteter. Det kan finnas ordnade planteringar där marken är maskinskött.

Ett grönområde ska vara tillgängligt för allmänheten och det ska finnas tydliga entréer till grönområden och delar ska vara tillgängliga för de med funktionsnedsättningar. Det kan handla om grusade stigar med tydliga referenser för vita käppar och bord där rullstolar får plats. Det är av vikt att lyfta fram grönområden som är större än 1 hektar då forskning har visat ytor med denna storlek innehar fler viktiga upplevelsevärden^[40].

Grönytor är områden som är mindre än 0,5 hektar. Det kan vara en klippt gräsmatta som inbjuder till bollsport eller picknick. Det kan vara en träddunge med markväxter som inbjuder till naturupplevelser i form av flera olika arter. Samtidigt kan det fungera som en passage för människor från ett område till ett annat. Grönytor kan ofta kopplas ihop med bostadsnära grönska och givetvis finns det ännu fler sätt för hur bostadsnära grönska kan vara utformad, det som är viktigt är att det finns en grönyta som inbjuder till någon form av vistelse och att det inte ska vara för stora avstånd från bostäder.

Forskning visar att om avståndet till grönska är större än 300 meter från bostaden så är det mindre sannolikt att människor besöker området eller tar bilen till området. Därför ska Hallstahammars kommun sträva efter att avståndet till grönska från bostad, skola och förskola inte överstiger 300 meter, så att invånare i Hallstahammars kommun på ett enkelt sätt kan ta sig till grönska.

^[39] (SCB, 2019)

^[40] (Boverket, 2023)

Grönska i blickfånget

Det finns många områden med grönska som kan tyckas obetydliga men som tillsammans bidrar till biologisk mångfald och som erbjuder ekosystemtjänster. Det kan röra sig om delar av ett grönområde eller grönyta som till exempel refuger, gräskanter, alléer eller små ytor som vanligtvis inte besöks eller används för något specifikt ändamål. Kort och gott kan det vara grönska i blickfånget som passeras men inte vanligtvis beträds. Vilka ytor som definierats som grönska i blickfånget styrs av vilken natur- och undertyp ytorna har samt deras placering i landskapet.

Dessa ytor bör ses i ett större sammanhang och genom ett övergripande perspektiv kan dessa små öar i landskapet spela stor roll för helhetsbilden. Dessa ytor kan behöva ett större skötselbehov i början, innan det har etablerat sig, för att på sikt kräva mindre skötsel än till exempel en remsa klippt gräsmatta. Grönska i blickfånget kan också spela en stor roll för klimatanpassningar och den biologiska mångfalden. Exempelvis kan vägrenar slås senare på året för att gynna pollinerande insikter och gräsytor kan delvis få växa igen och samla upp dagvatten vid kraftigare nederbörd.

Gröna passager och spridningskorridorer

Sammanhängande grönska fungerar som passager för människor och spridningskorridorer för djur som rör sig mellan olika områden. Den sammanhängande grönskan behöver identifieras och pekas ut som länkar i landskapet, så att värden kan undersökas, utvecklas och bevaras. 

Det finns inga genomförda undersökningar på hur våra invånare och besökare i Hallstahammar rör sig till fots eller cykel i grönområden men människor i allmänhet tenderar att ta den genaste vägen. Vid planering av grönstrukturen, eller delar därav, som fungerar som passager bör ett resonemang föras huruvida passagen ska vara så gen som möjligt för att vara effektiv eller om den ska slingra sig fram för att ha ett rekreationsperspektiv, givetvis genom att samtidigt upplevas som ett säkert grönområde. Utformningen kommer även att bestämma skötselbehov.

Spridningsvägar behövs för att arter, både växter och djur, ska kunna sprida sig i landskapet. När spridningsvägar blir hindrade, av bebyggelse eller andra barriärer, minskar möjligheterna för olika arter att etablera och sprida sig i landskapet.

Naturtyper och undertyper

Samtliga kategorier av grönstrukturen är kategoriserade enligt SS 199000:2014 (Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI)). Ytorna är indelade i Naturtyp och tillhörande Undertyp och har kategoriserats med hjälp av fjärranalys, en del fältarbete samt tillgång till redan kartlagd GIS-data (exempelvis ängs- och betesmarksinventeringen från Jordbruksverket). Detta innebär att ett grönområde på exempelvis fem hektar kan bestå av fem olika grönytor med olika natur- och undertyper men som tillsammans bildar ett grönområde som är tillgängligt för allmänheten.

Följande natur- och undertyper har identifierats:

Tabell 1. Lista över olika naturtyper (enligt SS 199000:2014)

Tabell 2. Lista över olika undertyper (enligt SS 199000:2014)

Tabell 3. Exempel på attribut över karterade ytor med både natur- och undertyp.