Den grönska som åsyftas här är definierade i inledningen som grönområden och grönytor. Definieringen diskvalificerar alltså exempelvis villaträdgårdar, åkermark och grönska i blickfånget. Egnahemsägare med tillgång till egen trädgård har möjlighet att både blicka ut över och beträda grönska i sin direkta närhet. Olika grönområden lämpar sig för olika aktiviteter beroende på områdets storlek, form och innehåll. För att bättre förstå vilken grönska som finns i våra tätorter sammanställs de i en GIS-analys baserade på bland annat resultaten från den kartläggning (medborgardialog) som gjordes 2021. Vidare har grönskan delats in i olika kategorier beroende av storlek och naturtyp.
Tillgängligheten till grönska ska förbättras vid planering och exploatering. Vidare ska hänsyn tas till omkringliggande områden, med målet att boenden inte ska ha längre avstånd än 100 - 300 meter mellan hem och grönska, där ett avstånd på 300 meter ska ses som ett tröskelvärde då dagliga besök kan ske mer sällan i grönområden vars avstånd överstiger 300 meter från bostad[33]. Vidare ska kommunen jobba efter regeln 3-30-300 när det kommer till grönska. Regeln har tagits fram som ett underlag vid planering och för att kunna räkna ut hur mycket grönska som behövs i städer, både för invånares bästa och när det kommer till klimatanpassningar[34]. Boverket nämner också 3-30-300-regeln som ska fungera som en princip och riktlinje för ett sätt att arbeta med grönare städer[35]. När det kommer till krontäckningsgrad så har även Naturvårdsverket satt ett mål inom detta och vill se en krontäckning på minst 25% år 2030[36]. 3-30-300-regeln baseras på följande:
3 träd – Alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats
30 procent - Varje stadskvarter/stadsdel ska ha minst 30 procents krontäckningsgrad. Måttet krontäckningsgrad talar om hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor
300 meter - Alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde
När det kommer till träd inom synhåll från fönster från bostad, skola och arbetsplats så ska det vara stora träd, träden ska ha en lägsta höjd och ska kunna ses från fönster utan ansträngning. Här krävs omvärldsbevakning och uppbyggnad av metod som gör det möjligt att mäta och analysera med hjälp av GIS.
Vägen till och från grönområden och grönytor får inte hindras i större utsträckning. Med hinder menas barriärer i form av större vägar och/eller högt trafikerade vägar där det är svårt att passera som fotgängare och/eller cyklist. Till hinder hör också järnvägar, vattendrag och liknande. På liknande sätt betyder det att villagator, fartanpassade övergångsställen och cykelöverfarter samt gång- och cykelbanor är passager till och från grönområden. I våra tätorter är det gång- eller cykelavstånd till de flesta tätortsnära grönområden. För de som inte kan gå, cykla eller åka egen bil är det önskvärt att kollektivtrafiken kan stanna i närheten av grönområden. För att så många som möjligt ska kunna ta sig fram och tillbaka till våra grönområden ska vi därför arbeta för en utvecklad kollektivtrafik till våra större grönområden. Arbetet med att lokalisera hållplatser till våra grönområden ska dock inte ske inom ramen för grönstrukturplanen, utan via kollektivtrafik- och samhällsplaneringen. Vid kollektivtrafikplaneringen ska grönområden beaktas medan avvägningen sker i kollektivtrafikplaneringen.
[33] (Grahn & Stoltz, 2022)
[34] (Green Cities, 2023)
[35] (Boverket, 2023)
[36] (Green Cities, 2022)