Hallstahammars kommuns gröna identitet
Hallstahammar kommuns geografiska läge och de geologiska strukturer som skapats genom historien har format den gröna identiteten. Efter den senaste istiden var hela kommunens areal belägen under Yoldiahavets vattenyta. Efter att landmassorna höjdes, ca 9300 år före vår tid, så bildades Ancylussjön, men fortsatt var kommunens yta under havsnivån[41]. Det var först för 8000 år sedan de nordligaste kommundelarna steg upp ur havet.
Inlandsisens tillbakadragande skapade Strömsholmsåsen och Kolbäcksån, som sträcker sig i nord-sydlig riktning genom hela kommunen och isälvsavlagringar längs åsen har skapat förutsättningar för nuvarande vegetation. På de mer låglänta kommundelarna avsattes lermark som tillsammans med havs- och sjösediment gjorde marken bördig och dessa marker är idag i huvudsak produktiv jordbruksmark. Inlandsisen lämnade även områden med jordarten morän som idag täcks av mer sammanhängande barrskog, som öar i jordbrukslandskapet. Mälarens stränder är nu bevuxna med ädellövskog eller består av sanka madmarker där åkermark brutits ända ner mot vattnet. Invallningar som hindrar översvämning av denna strandnära åkermark har anlagts vid Lagårdssjön och Strömsvik.
Trots kommunens ringa areal varierar naturen kraftigt. Längs Mälaren i kommunens söndra del dominerar ädellövskogar medan de centrala delarna av kommunen består till stor del av åkerarealer med inslag av triviallövskog och morän med mindre arealer barrskog. I de nordliga delarna tar ett mer sammanhängande barrskogsområde över som sträcker sig vidare upp mot bergslagen. Variationerna i naturtyper gör avvägningar vid grönstrukturplanering svårare eftersom de olika naturtyperna domineras av sina specifika arter. Det kan därför saknas förutsättningar att skapa exempelvis spridningskorridorer för arter över större områden på grund av landskapets skiftningar och förutsättningar.
Bebyggelse- och infrastruktur bryter det ursprungliga, naturligt skapade landskapet. Avsaknad av grönstrukturer i tätorter skapar negativa gränser mellan tätort och omgivande naturlandskap, vilket påverkar tätortens karaktär. I Hallstahammars kommun finns tre definierade tätorter som alla präglas av småskalighet.
[41] (Wastenson, Raab, & Vedin, 1995)
Justerar koordinatnät
Tätorternas gröna karaktär
Hallstahammars tätort
Naturen runt Hallstahammars tätort varierar. De södra delarna omges av jordbruksmark medan de norra delarna omges av i huvudsak barrskog. Vissa stråk av skog finns bevarade i tätorten och ger förutsättningar för en sammanhållen grön struktur eller kilar på ömse sidor om tätorten. I nord-sydlig riktning varierar naturtyperna ännu mer, vilket försvårar sammanhållningen av grönstrukturer som gynnar vissa artgrupper. Dock är Kolbäcksåns stränder genom tätorten i stora delar opåverkade, vilket gör dem till både en värdefull spridningskorridor för arter som är knutna till just den typen av habitat samt starkt bidragande till friluftsliv och rekreation.
Vissa delar av tätorten saknar allmänna grönområden. Det innebär att avstånd från bostäder till grönområden ibland kan vara mer än 300 meter, vilket är ett vedertaget mått för bedömning av möjligheten att utöva friluftsliv. Tomtmark inom privatägda fastigheter är således ett viktigt bidrag till den samlade grönstrukturen om inte nya, tillgängliga grönområden kan skapas.
Skogslandskapet som omger tätortens norra delar bidrar starkt till boendemiljöers attraktionskraft. I de nordöstra delarna finns motionscentrum med bland annat elljusspår och uppmärkta leder, för både vandring och cykling. Här går det att vandra vidare ut på Bruksleden, en 25 mil lång vandringsled som går genom Västmanland upp till södra Dalarna. Här finns också en skidbacke med tillhörande knapplift. I sydost har Valstasjöns naturreservat nyligen bildats vilket angränsar direkt mot befintlig och planerad bostadsbebyggelse. Området är cirka 75 ha stort och genom reservatsbildningen har området skyddats från exploatering, och förblir därför en värdefull miljö för friluftsliv och biologisk mångfald. Sjön som ligger i reservatet är bland annat en viktig biotop för groddjur. Skyddet av marken ger också förutsättningar för etablering av hållbart bostadsbyggande, där tillgång till bostadsnära natur-och rekreationsområden är tillgodosedda. Norr och öster om reservatet finns möjlighet för bebyggelse att expandera, så länge en sammanhängande grönstruktur kan bevaras i landskapet.
Ett stenkast från centrum ligger Sörkvarnsforsens naturreservat. Reservatet består av stränder och forsöar klädda med lövskog. Reservatet hyser ett rikt växt- och djurliv och här finns flera sällsynta växter, till exempel krissla och bågsäv. Fågellivet är rikt med bland annat häckande mindre hackspett och kungsfiskare. Det här området hyser en av de sista outbyggda forssträckorna i Kolbäcksån.
Kolbäcks tätort
Naturen runt Kolbäcks tätort domineras av jordbruksmark och tillgången till områden för rekreation och friluftsliv är därmed begränsad. Norr om tätorten och upp mot Amsta finns rester av Strömsholmsåsen som tidigare brutits ut för åtkomst av naturgrus. De kvarvarande resterna av åsen växer sakta igen med framför allt tallskog. Vissa sandblottor i anslutning till Amsta hålls öppna för att gynna flora och fauna knuten till denna typ av habitat, exempelvis sandlevande insekter. Potential finns att stärka området ytterligare genom tillskapande av nya sandblottor i solbelysta lägen. I åsens riktning från centrum och norrut finns en discgolfbana. I övrigt är det här, tillsammans med Kolbäcksåns strandzoner, det enda strövområde som är tillgängligt norr om Kolbäcks tätort, på östra sidan om Kolbäcksån. I tätortens västra delar finns ett mindre skogsområde i anslutning till villabebyggelsen i Vänsta.
I de centrala delarna av tätorten utgör Strömsholmsåsen i princip all befintlig naturlig grönstruktur. Kolbäcksåns stränder genom tätorten är i huvudsak bebyggda och saknar strandskog. Den mosaik av vegetation som finns inom tomtmark blir därför extra viktig för det samlade grönstrukturella värdet.
Öster om tätorten finns jordbruksmark och ett sammanhängande industriområde. Tillgänglighet till markområden och de biologiska värdena är därmed starkt begränsade. Vinbäcken, som har källflöden från kommunens nordliga delar, rinner genom jordbrukslandskapet och meandrar kraftigt i en djup bäckravin innan den når Kolbäcks tätorts östra del och mynningen i Kolbäcksån. De meandrande delarna av bäcken ger förutsättning för biologisk mångfald och genom att tillgängliggöra området genom enklare broar och stigar kan ytterligare rekreationsytor skapas för kolbäcksborna.
Direkt söder om tätorten är en del av Strömsholmsåsen fortfarande intakt och skyddad genom Kyrkbyåsens naturreservat och området är även ett Natura 2000-område. Naturreservatet omfattar ett cirka 600 meter långt parti av Kolbäcksåsen. Åsen präglas av ett högvuxet tallbestånd och i gläntor vandrar bland annat ek och rönn in.
Kolbäcksåns krökning genom tätorten gör att områden söder om tätorten är mindre tillgängliga för invånare norr om Kolbäcksån. Hallstahammars kommun har förvärvat mark längs Kyrkbyåsen och planer finns att bättre binda samman norra och södra tätortsdelarna genom att en bro för gång- och cykeltrafik byggs över Kolbäcksån. På så sätt skapas bättre förutsättningar för inkludering och tillgång till rekreationsområden.
Söder om Kolbäck ligger Mölntorp som, likt Kolbäcks tätort, i stor utsträckning omgärdas av jordbruksmark. Den mer småskaliga bebyggelsen och infrastrukturen gör ändå befintliga grönstrukturer mer tillgängliga. Naturliga grönstrukturer i tätorten är främst strandskogar (alskog) längs Kolbäcksån. Här passerar Kolbäcksån kraftstationen vid Westerqvarn, som har anor ändå tillbaka till 1400-talet. För att gynna den biologiska mångfalden har en fisktrappa anlagts, vilket minskar den påverkan på flora och fauna som dammluckor har. Strax nordväst om Westerqvarn ligger Strömsholms golfbana, vilket utgör ett stort område för rekreation. Här sträcker sig en cykelled som fortsätter upp på Kyrkbyåsen och vidare genom Kolbäck, längs ån och kanalen.
Strömsholm och Herrskogen
Strömsholm kännetecknas av slottsmiljön kring Strömsholms slott. En stor del av området är naturreservat med månghundraåriga och grova ekar. Här präglas området av hästens närvaro med långvarig hästhållning genom arméns rid- och körskola och på senare tid Ridskolan Strömsholm (en av tre riksanläggningar i Sverige) som har bidragit till att hålla landskapet öppet. Ädellövskogar och trädklädda betesmarker (ekhagar) bidrar starkt till höga biologiska värden och tillgängligheten till grönstruktur är i huvudsak god. Samtliga naturreservat i området är utpekade som Natura 2000-områden och de biologiska värdena är i ett europeiskt perspektiv mycket höga. Av insekter noteras bland annat läderbagge och ekhästmyra, där ekhästmyran är akut hotad och förekommer sannolikt inom Nordeuropa bara på ett fåtal träd i Strömsholm[42]. Skötsel av naturreservateten sker idag genom beteshävd av främst nötkreatur och får. Plantering av ek sker också för att i framtiden trygga tillgången på äldre ekar.
I Strömsholms södra delar finns Borgåsund, en bebyggd udde som på vardera sida omgärdas av Mälaren. Vatten är därför tillgängligt i hög utsträckning. Strömsholmsåsen norr om Borgåsund är i huvudsak intakt och ingår i Strömsholms naturreservat. Åsen är bevuxen med äldre tallskog med inslag av hassel och rönn och erbjuder Borgåsundsborna tillgänglig grönstruktur med intressanta geologiska och biologiska värden. Strax väster om Strömsholm finns området Herrskogen, som gränsar mot Köpings kommun i väst. Här finns naturen runt hörnet och direkt söder om Herrskogen finns ett tillgängligt skogsområde med högt inslag av lövskog. Skogsområdets rekreationsvärde skulle öka genom regelbunden skötsel av stigar och underröjning av de stora ekarna som är klassade som naturminnen.
[42] (SLU Artdatabanken, 2023)